På biografen Sala Augusta i Palma sitter en minnestavla. Byggnaden ligger vid Plaza de España. Tavlan berättar att detta var platsen för Can Mir, det ökända fängelset under spanska inbördeskriget. En trävaruhandel gjordes om till fängelse för motståndare till militärregimen ca 1936-1942. Den lilla rastgården hade en hög mur. Från andra sidan kunde anhöriga kasta in paket med mat, kläder och medicin.
Många kom inte levande därifrån. Mörkret, fukten och svält skördade offer. Andra blev ”frigivna” i ett system som kallades ”sacas”. Det upprättades ett officiellt dokument att fången hade avtjänat sitt straff. Detta kunde visas upp för anhöriga. Men i många fall greps den frisläppte på gatan utanför av Francosidans falangister, kördes till en kyrkogård och avrättades. De döda dumpades i massgravar.
Men kriget kastar ännu idag sin långa skugga över Mallorca. Över 2000 personer försvann spårlöst under Francos-regimens terror. I november 2025 var det femtio år sedan Franco dog. Länge rådde sedan tystnad om den långa diktaturen. Med den unge kungen, Juan Carlos, utpekad som Francos arvtagare, i spetsen inleddes en imponerande snabb process mot demokrati. Med brådskan hade ett pris. Partierna enades om en lag som gav amnesti för alla krigsförbrytelser under kriget. El pacto del olvido, glömskans pakt, var en överenskommelse om att inte rota alls i det förflutna.
Tystnaden har fått konsekvenser. En opinionsmätning inför femtioårsdagen av Francos död visade att var femte ungdom i Spanien var positiva till Franco. Många ändrade uppfattning, när de fick mer kunskap om hans grymma styre. Så sent som 1974 avrättades en politisk motståndare med den grymma metoden garrottering.
Francos bisarra idé om nationellt oberoende genom självförsörjning ledde till svält och många spanjorers död eller undernäring. Först de senaste åren har det blivit möjligt för efterlevande att söka sina anhöriga i arkiven. Men det sker inte utan motstånd från Spaniens högerpartier. Francostiftelsen har fortfarande tillstånd att sprida sin positiva bild av diktatorns gärning. I andra länder har sanningskommissioner och försoningsprocesser rensat upp bland gamla motsättningar.
Uppgörelsen med det som varit är inte genomförd på Mallorca. En vägskylt i Soller vittnar om detta. ”Byggd av republikanska fångar” står det. Anhängare till republiken, Spaniens folkvalda regering, användes som slavarbetare vid byggen på ön. Men ordet ”republikanska” blev översprayad med svart färg. Någon eller några tycker än idag att de inte skall hedras med ett minnesmärke.
Efter mycket lång tid har massgravarna öppnats. Arkeologer och brottsplatsexperter har hittat skelett och enstaka tillhörigheter. I en del fall har kvarlevorna kunnat identifieras. Aurora Picornell är en av dessa. Mer om henne i ett kommande avsnitt.
Fler artiklar om Mallorcas historia hittar du HÄR
Kort om Franco
Francisco Franco (1892–1975) var generalen som startade det spanska inbördeskriget och därefter styrde Spanien som diktator i nästan 40 år. Hans regim präglades av hårt förtryck, censur, avrättningar och massgravar. Franco dog 1975 och Spanien började då sin övergång till demokrati.
Ulf Wickbom har skrivit boken Francos terror. Den kommer att säljas med början i Svenska Kyrkan Mallorca den 7 januari 2026. Ovan artikel är hämtad från boken.
