Ses Illetes har i dag en populär badvik. På höjden ovanför finns ett kusligt minne från det spanska inbördeskriget. Ett helt skogsområde har förfallna, nerklottrade byggnader som under Francos terror användes som fängelse. Många av regimens motståndare dukade under av svält och sjukdomar. Där avrättades ända upp till tio personer om dagen. Den som fördes till ”la capilla” på kvällen förstod att natten i ensamcellen var den sista i livet.
Anläggningen var från början ett fort. Från fästningen skulle kanonerna försvara Palmabukten från invasion. Under krigsåren blev den ett dödsläger.
Idag är det oklart om området får beträdas. Troligen är husresterna hemvist för människor som vill stå utanför samhället. Men på flera ställen kan man stå utanför ruinstaden och föreställa sig fångarnas villkor.
Josep Pons Bestard (1913-2007) överlevde tiden i Ses Illetes och flera andra läger. 1990 publicerade han sina minnen i boken Memoria de la Guerra Civil en Mallorca.
Varje inbördeskrig kan sätta forna vänner på varsin sida i konflikten. I den nya regimen hade Pons Bestard vänner från simklubben i Palma. Han fick civila uppdrag i militärregimen och kunde länge gå ”under radarn”.
Men han märkte hur snabbt Mallorca påverkades av kuppmakarnas framfart.
”Undan för undan ökade terrorn på hela ön, så till den grad att den mättades av fruktan. En fasanfull fruktan. En fruktan som förvandlade människor till vilddjur. Där fanns de vettskrämda och där fanns de som var besatta av lust till andras blod”, skriver han i sin bok
Han såg nästan varje dag hur människor trakasserades, eller greps och fördes bort. Så blev det hans tur. Han kallades in till sitt befäl och fick beskedet att han skulle föras till El Fortí de Illetes. Sergeanten följde med honom ner på gården och gav honom sitt varma ytterplagg. Ta den, nätterna är kalla, sade han.
Ett befäl, två soldater och en chaufför hade uppdraget att köra honom till fängelset. Men på vägen stannade de vid Plaza de Gomila i stadsdelen el Terreno. De bjöd Pons på en förfriskning och gav honom alla pengar som de hade på sig. Sammanlagt var det 17 pesetas, nästan en förmögenhet, konstaterade han, fylld av tacksamhet.
Chauffören körde sakta. Det var den 19 mars 1937. Solen strålade det låg en glädje i luften över vårens ankomst. Tjugo år senare skulle Pons minnas denna färd med stor detaljskärpa. ”Medan jag satt där i bilen som körde förbi Can Barbarà, Porto Pi, Cala Major, Sant Agustí, Cas Catalá förlorade jag min frihet, som jag hade förlorat eftersom jag hade strävat för mycket efter friheten”.
Medfångarna i fängelset var skäggiga och smutsiga. De fick usel mat och tvingades sova på golvet. Första natten väcktes Pons, när någon sparkade till honom med foten och lyste en lampa i hans ansikte. Vad heter du? frågade en röst. Nej, det är inte han, sade en annan röst i mörkret. Här har vi honom. ”Skitstövel”, väste en man lite längre bort och fortsatte att överösa vakternas chef med okvädesord. ”Du är en skitstövel och mördare!” Morgonen därpå avrättades Juan Mas, en arbetare som var medlem i socialistpartiet. Pons förstod att han riskerade att gå samma öde till mötes. ”Jag ville förbereda mig på att dö. Jag önskade att döden inte skulle skrämma mig och för att hålla modet uppe, sade jag till mig själv att den som föddes var dömd att dö. Jag upprepade för mig själv, tusen och en gång att det fanns de som får leva mycket och de som får leva lite och att min lott var att då ung.”
Pons blev sjuk. Du har feber, konstaterade en medfånge och fortsatte: Sansó har en tub med piller, som hjälper. Han behöver dem inte. De ska skjuta honom. Samma kväll fördes Sansó till ”la capilla”. Många morgnar hördes rop som ”Viva La República! Viva la Democracia! Viva el Socialismo” innan skotten föll. Medfångarna räknade: En, två, tre, fyra…
Vi påminns om att det än idag finns personer som öppet eller fördolt hyllar diktatorn Franco, ännu femtio år efter hans död.
Fler artiklar om Mallorcas historia hittar du HÄR
Kort om Franco
Francisco Franco (1892–1975) var generalen som startade det spanska inbördeskriget och därefter styrde Spanien som diktator i nästan 40 år. Hans regim präglades av hårt förtryck, censur, avrättningar och massgravar. Franco dog 1975 och Spanien började då sin övergång till demokrati.
Ulf Wickbom har skrivit boken Francos terror. Den kommer att börja säljas på Författarträffen med Ulf i Svenska Kyrkan Mallorca den 7 januari och 12 januari 2026. Ovan artikel är hämtad från boken.
Anmäl dig till författarträffen i Svenska Kyrkan Mallorca här:
Författarträff med Ulf Wickbom i svenska kyrkan – nu ytterligare ett datum
Missa inga nyheter!
Prenumerera på vårt veckovisa, kostnadsfria nyhetsbrev HÄR
