Hej,
Vi undrar om det finns några fördelar och nackdelar med att välja svensk lag framför spansk eller tvärtom vid vid arv i internationella sammanhang?
Med vänliga hälsningar
Johan och Monica
Hej,
Tack för er fråga! Jag kommer att återkomma till er frågeställning längre fram och vi får nog se mina svar som ett lapptäcke för att kunna besvara helheten om arv i internationella situationer. Alltså man behöver hänga i och läsa mina hittills givna svar och de framtida också för att få en korrekt bild.
Ifall vi utgår ifrån Sveriges lagar, det är de som ni läsare också har bäst kännedom om även om man inte läser lagarna varje dag. Det finns i princip två eller tre lagar som används vid alla frånfällen. Det är naturligtvis Ärvdabalken och därefter beroende på civilstånd, Sambolagen eller Äktenskapsbalken.
Om vi går tillbaka i tiden och ser på dessa tre lagar; om något förändras i en av dem så brukar de övriga förändras samtidigt. Exempelvis, om Ärvdabalken får en ny eller förändrad paragraf så påverkar det oftast även Sambolagen och Äktenskapsbalken eller vice versa. Förklaringen är att dessa tre lagar bildar en enhet vid ett frånfälle. Dom passar in i varandra för att bilda en korrekt och ändamålsenlig rättstillämpning.
Ja, vad händer utomlands med denna enhet? Den splittras, eller rättare sagt, man kan använda olika länders lagar på de olika delarna. Vi har pratat om svensk och spansk lag på arvet men innan arvet ska fördelas ut så behöver man genomföra en bodelning enligt Sambolagen eller Äktenskapsbalken. Dessa två lagar förklarar hur en bodelning ska genomföras och därmed kan arvingarna och makan förutse på ett ungefär vad och hur mycket som arvet blir. Makar kan välja ifall svensk Äktenskapsbalk ska användas eller ej. Ifall man ingår äktenskap utomlands, i exempelvis Spanien, så är det den spanska Äktenskapsbalken som ska användas. Dock, man kan avtala om att svensk lag ska användas men det är ett aktivt val man behöver göra, ej muntligt, och görs inte det, är det spansk lag som gäller. Detsamma gäller för Sambolagen.
Den spanska Äktenskapsbalken förändras i takt med spansk Ärvdabalk. Det är således inte enbart vi i Norden som förändrar lagarna tillsammans, utan även andra länder gör detta. Det är för att enheten ska kunna bestå. Således så är det möjligt att man har svensk eller spansk Äktenskapsbalk och svensk eller spansk Ärvdabalk. Ifall man använder sig av en enhet om svensk Äktenskapsbalk och svensk Ärvdabalk så skapar det en förutseende rättstillämpning för arvingarna. Detsamma med spanska motsvarigheterna. Det som skapar mest funderingar och tankemödor är när vi har olika länders lagar på delarna, exempelvis svensk Äktenskapsbalk och spansk Ärvdabalk. Anledningen till detta är att lagarna inte är helt kompatibla med varandra, av förståeliga skäl, vilket innebär att man inte vet till hundra procent vad som kommer att hända. Härav finns det positiva aspekter och negativa aspekter i vardera lag. Ifall man verkligen vill veta och kan välja, så behöver man gå igenom vilken situation som man är mest orolig för och se vilken lagstiftning som löser den situationen bäst. I annat fall så bör man försöka hålla lagarna och enheten så intakt som möjligt. Det blir enklast för individen och de framtida arvingarna.
Jag hoppas att mitt svar kunnat vägleda dig.
Med vänlig hälsning Simon
Har du fler frågor så är du välkommen att mejla mig igen på: [email protected]
Fler frågor och svar hittar du HÄR
