När muslimska arméer kom till den Iberiska halvön år 711 förändrades stora delar av dagens Spanien och Portugal snabbt. Vid den tiden styrdes området av visigoterna, ett germanskt folk som hade haft makten i över 200 år. Deras rike är känt som det visigotiska riket.
Men visigoternas makt var försvagad av interna konflikter. När muslimska arméer korsade Gibraltar från Nordafrika föll stora delar av halvön snabbt under muslimskt styre.
Mallorca gick en annan väg
Mallorca och de övriga Balearerna följde däremot inte samma utveckling. Öarna låg strategiskt mitt i Medelhavet och var betydligt svårare att erövra än områdena på fastlandet. Därför kunde Mallorca stå emot i nästan 200 år längre.
Vid den här tiden hade Balearerna fortfarande starka band till det bysantinska riket – den östra delen av det gamla romerska riket.
Bysantinerna kontrollerade viktiga öar, hamnar och handelsvägar runt Medelhavet, och Mallorca var en strategiskt viktig knutpunkt mellan Europa och Nordafrika. Den starka bysantinska flottan gjorde dessutom öarna svåra att inta.
Havet blev Mallorcas bästa försvar
På fastlandet kunde de muslimska arméerna snabbt rycka fram till fots och till häst. Att erövra en ö krävde däremot fartyg, sjövana och en välplanerad landstigning.
Det var en av de viktigaste anledningarna till att Balearerna kunde stå emot betydligt längre än resten av den Iberiska halvön.
Det betyder dock inte att öarna levde i fred. Under århundradena utsattes Mallorca återkommande för attacker från pirater och styrkor från Nordafrika och Al-Andalus.
Al-Andalus var namnet på de delar av dagens Spanien och Portugal som styrdes av muslimska härskare.
De sista åren
Invånarna levde mitt emellan den kristna och den muslimska världen. I arabiska källor kallades de ibland för rum, ett ord som betyder romare eller bysantiner. Det visar att Mallorca fortfarande uppfattades som en del av den romersk-bysantinska kulturkretsen.
Samtidigt försvagades kontakten med Konstantinopel. Det bysantinska riket tvingades prioritera andra delar av sitt välde och kunde inte längre försvara sina avlägsna öar lika effektivt. Samtidigt blev de muslimska makterna i västra Medelhavet allt starkare – även till sjöss.
Erövringen år 902–903
Till slut kunde Mallorca inte längre stå emot. År 902 eller 903 erövrades ön av en expedition från emiratet Córdoba, ledd av Isam al-Jawlani.
Enligt arabiska källor drog sig den sista kristna och bysantinska motståndsgruppen tillbaka till den befästa höjden Castell d’Alaró, där de fortsatte att göra motstånd under flera år innan de till slut tvingades ge upp på grund av brist på mat och vatten.
Efter erövringen blev Balearerna en del av Al-Andalus. Nya lagar, nya maktstrukturer och nya kulturella influenser präglade öarna. Islam fick en allt starkare roll, men den kristna befolkningen försvann inte omedelbart. Även judiska grupper levde kvar under det muslimska styret.
Mer än 300 år av muslimskt styre
Den muslimska perioden på Mallorca varade i drygt 300 år och tog slut först år 1229 när kung Jaume I erövrade ön.
Historien om tiden före den muslimska erövringen är inte lika välkänd som många andra delar av Mallorcas historia. Men den visar hur öns strategiska läge, den starka sjöfarten och arvet från det romerska riket gjorde att Mallorca kunde gå sin egen väg under lång tid.
Under nästan två århundraden var Mallorca och Balearerna några av de sista kristna och bysantinskt präglade områdena i västra Medelhavet.
Källa: Ultima Hora
Bild: Mallorca Nyheter. Castell d’Alaró är den plats som enligt arabiska källor oftast förknippas med Mallorcas sista motstånd mot den muslimska erövringen år 902–903. En befästning fanns här redan då, men de ruiner som syns idag härrör till stor del från senare muslimska och kristna ombyggnader. Platsen har ändå blivit en stark symbol för övergången mellan den bysantinskt kristna tiden och den muslimska epoken på Mallorca.
Missa inga nyheter!
Prenumerera på vårt veckovisa, kostnadsfria nyhetsbrev HÄR
Mer om Mallorcas historia kan du läsa HÄR
