En allt vanligare situation till följd av att vi lever längre är att arvet får en större betydelse för individen, oavsett om vi ser det ur den äldre eller den yngre generationens perspektiv.
I och med att förmögenheten stannar hos den äldre generationen under längre tid än tidigare hinner den också växa och få större ekonomisk betydelse. Det är därför inte ovanligt att en och samma person först har hjälpt sina barn vid deras första bostadsköp och senare i livet bidrar ekonomiskt till exempelvis ett fritidshus eller barnbarnens bostadsköp.
Att lämna en äldre person på ett äldreboende, där det kan finnas risk för påverkan från andra människor, kan därför i vissa fall få olyckliga konsekvenser. I min roll kommer jag inte sällan i kontakt med situationer där tredje part har lyckats föra över pengar eller andra tillgångar till sig under perioder då barnen av olika anledningar varit förhindrade att besöka sin mor eller far på boendet.
Vi har således på sätt och vis åter hamnat i en situation som påminner om äldre tider, då den äldre generationen i hög grad kunde påverka barnens och barnbarnens ekonomiska förutsättningar och därmed även deras möjligheter i livet.
Samtidigt riskerar arvstvister att bli både mer infekterade och mer omfattande. Laglottsreglerna saknar tidsbegränsning bakåt i tiden, vilket innebär att sådant som skedde när barnen skaffade sina första bostäder och började sina vuxna liv kan få betydelse långt senare. Skillnader i ekonomiskt stöd under livet kan på så sätt ackumuleras och ge barnen olika ekonomiska förutsättningar.
Detta kan skapa en grogrund för osämja, inte minst vid det slutliga arvskiftet. När de förmögenheter som ska fördelas dessutom är större än tidigare får arvet större ekonomisk betydelse. Därmed ökar också incitamentet att ifrågasätta fördelningen – och i värsta fall att hamna i konflikt om arvet.
Har du frågor är du varmt välkommen att mejla mig på [email protected].
Med vänlig hälsning
Simon
Fler frågor och svar hittar du HÄR
