Det spanska ordet dehesa står för gräsmarker med få ekar och korkträd – områden som genom århundranden varit ett viktigt inslag i landskapet.
Och för människors försörjning.
Här har de spanska bönderna låtit sina ollonsvin ströva fritt, sida vid sida med betande kor. Här har de bedrivit sin jakt.
Nu är det spanska eklandskapet hotat. Precis som det svenska och då främst i Östergötland.
Om detta har den spanskfödde forskaren Pablo Garrido skrivet en doktorsavhandling. Framlagd vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala förra året.
En intressant jämförelse av två jordbrukskulturer.
För spanjorerna är fortfarande produktionen det viktigaste – att deras dehesa-marker även i framtiden ska föda upp feta ollonsvin, vara en trygg plats för jakt och ge skördar av vin och olivolja.
Och dehesa är också viktigt av det enkla faktum att många lever och bor i dess närhet.
Men arbetet är krävande och man kan tjäna mer pengar på andra jobb.
Eklandskapet överges och svinen har mindre mark att leta ekollon på.
För svenskarna betyder ett krympande eklandskap främst förlust av skönhetsvärden, rekreation, biologisk mångfald och ekoturism.
I Spanien får fler kor lugnt beta på dehesa och i stort sköta sig själva. I Sverige planterar man granskog.
