Internationella Valutafonden, International Monetary Fund (IMF), är en kompetent och noggrann granskare av medlemsländernas ekonomier. Deras analyser och rekommendationer får stor spridning och uppmärksamhet.
Så när ett land får beröm lutar sig kanske statschefen tillbaka och känner sig nöjd.
I sin senaste rapport om tillståndet i spansk ekonomi skriver fonden:” Den spanska ekonomin har fortsatt sin imponerande återhämtning och starka ökning av sysselsättningen. Tidigare reformer och förtroendeskapande åtgärder har tillsammans med draghjälp från omvärlden och skattereformer stått för en stark tillväxt de senaste två åren.”
En ros till Rajoy och hans regering.
Men utvecklade ekonomier som den spanska bär på sina skavanker. Och dessa missar inte analytikerna på IMF. Efter berömmet kommer pekpinnarna.
Rajoy får tydliga förslag på åtgärder: han ska sänka statsskulden, höja momsen, introducera tuffare miljöavgifter och gallra i floran av alla avdrag för privatpersoner och företag.
Och ta krafttag för att minska ungdomsarbetslösheten.
Och precis som EU trycker IMF på för att Spanien ska skapa tryggare anställningar. Visserligen har över en miljon nya jobb kommit till de senaste åren, men korttidsanställningarna växer. Det gillar inte IMF. Skälen är två: företagen satsar inte på sin personal och produktiviteten blir lidande. Fler tillsvidareanställningar behövs.
En riskvast.
text: John Öjhammar
