Med stor osäkerhet sitter vi i var sin taxi mot flygplatsen i Palma för att resa till Sverige.
Redan i den glesa incheckningskön på ett öde Son San Juan måste vi bevisa att vi inte tänker stanna i Tyskland. Vi visar upp hyrbilskontrakt och lovar att hämta bilen direkt efter landning och välkomnas då ombord.
I Düsseldorf gäller klassisk passkontroll med dubbla poliser som lystet spanar efter hostande resenärer med febervarma pannor. Också här krävs uppvisande av hyrbilskontrakt som visar att vi inte tänker stanna i Tyskland.
I gles trafik kör vi de 23 milen över gränsen till Amsterdam.
Dörren är låst på det nio våningar höga Hiltonhotellet i Schiphol och först efter att vi ringer på och förklarar att vi har en bokning kommer receptionisten och öppnar. Restaurangen stängd. Baren stängd. Gymmet stängt. En fantastisk room-service-meny och en superhärlig frukost på rummet gör ändå övernattningen till en härlig upplevelse.
Morgonen efter utrustas vi med handsprit, gummihandskar och munskydd inför den korta sträckan till incheckningen. Två diskar är öppna på hela Schiphol och snitslad bana till gaten.
Men skulle verkligen vi som svenskar få flyga till Danmark utan att bo eller jobba där? Incheckningspersonalen ringer och det dröjer. Och dröjer. Till slut, efter uppvisande av tågbiljett och försäkran om att vi tar det allra första tåget till Sverige efter att vi landat, får även vi komma ombord. Puh, tur att inga poliser kontrollerade svettiga pannor där…
I Köpenhamn upprepas proceduren med passkontroll och frågor angående fortsatt resa ut ur Danmark. Eftersom vi inte tänker begära danskt medborgarskap, utan vid det laget faktiskt längtar till Kalmar, släpps vi igenom.
55 minuter senare passerar vi gränsen till Sverige och ett land där människor strosar, äter glass, fikar på uteserveringar och småpratar med varandra över ett glas öl. Märklig känsla.
Resa genom stängt Europa Praktiska tips.
text & foto: Catharina Grundström boende i Kalmar och i Palma.
